Dag 5 var vi trötta och slitna efter en lång krävande dag på stranden dagen innan ;) Njaa... Men trötta var vi i alla fall och en lugn dag fanns överst på önskelistan. Efter några långsamma morgontimmar bestämde vi oss i alla fall för att göra en bilutflykt. Vi följde en väg söderut från Alghero ner till en stad som heter Bosa. Vägen följde kusten mer eller mindre hela tiden och det var tokvackert. När vi skulle gå ur bilen för att titta på utsikten insåg vi dock hur varmt det var idag och det tog injte många minuter innan vi åter lät oss svalkas av bilens AC.

Dag 3 åkte vi iväg på nästa utflykt. Färden tog oss idag till klippan Capo Caccia och grotto di Neptuno. Klippformationen låg längst ut på en udde mitt i havet och utsikten var slående. (Jag kommer inte riktigt ihåg när jag blev en person som uppskattar utsikt. Jag gjorde det då inte när jag var i 10-årsåldern.) Klippan var hög och grottöppningen var nere vid havsytan vilket innebar att det till grottan ledde en lång slingrande trappa. Trappan följde klippväggen på ena sidan och på den andra fanns havet. Vi hade, innan vår resa, hört några som klagat över denna hemska trappa som man minst vara tvungen att vara elitidrottare för att klara av. Äh vadå, tänkte vid. Det här var ju inte så farligt. Ha!

Som jag nämnde i tidigare inlägg kom jag och Martin hem från vår bröllopsresa i fredags. Vilken underbar resa det var!

Vi åkte tidigt, tidigt på lördag morgon och flög sedan ner till Alghero på Sardinien. När vi steg av planet klockan 10 på förmiddagen möttes vi av sol och värme. Vi hämtade ut vår hyrbil och åkte sedan in i Alghero. Inne i gamla stan letade vi oss fram till den lägenhet vi skulle bo i under en vecka. Sedan strosade vi runt på kullerstensgatorna och vandrade ner en sväng till stranden (där vi första dagen bara vågade doppa fötterna).



Dag 2 bestämde vi oss för att åka ut till en gammal gruvstad vid kusten. Efter att ha åkt slalom upp och ner för ett berg som låg mellan oss och vårt mål var vi framme. Det visade sig att staden just var en gammal stad och den kändes knappt bebodd. Vi fick lite High Chaparall-vibbar när vi strosade fram i hettan. Vi hittade i alla fall en liten restaurang där vi intog en lunch. Lunchen blev dock lite mastigare än vi tänkt oss. Servitören kom fram för att presentera dagens specialiteter (någon meny såg vi aldrig till) och allt lät bra så långt. När maten sedan kom in började det med en tallrik med massa små musslor upplagda - vi som skulle ha pasta! - Men när musslorna var uppätna kom till vår lättnad den pasta vi trott att vi beställt. En stor tallrik fylld med hemmagjord pasta och skaldjur. Vårt enda huvudbry nu var att vi hade för oss att servitören pratat om fisk - inte skaldjur. Vi hade rätt, han hade pratat om fisk. Den kom nämligen efter pastan. En tallrik med en helstekt fisk var och ännu mer skaldjur. Här sa dock min mage stopp och fisken stoppades ner i en papperspåse för att tas med hem. Den plockades dock aldrig upp igen.