Sitter just nu ute i Martins stuga men han själv är på jobbet. Det blev lite sent igår men eftersom han har så snälla föräldrar så får jag skjuts in till stan idag istället.

I lördags åkte vi ner till västkusten, till Vilshärad och Strandgården rättare sagt. Vi skulle vara där vid 10-11 någon gång men det slutade med att vi åkte härifrån vid 10 istället. När vi äntligen kom ner bjöds vi på gott fika vid mammas och pappas husvagn. Sen tog vi en promenad. Vi gick genom den mysiga trollskogen. Kommer ihåg den sen jag var liten. Det var skogen man kunde gå vilse i. Det var skogen man inte fick leka i. Men nu var ju mamma och pappa med så då gick det ju bra :)

Efter ett tag kom vi ut på stranddynorna och det blåste rejält. Man hörde ju knappt vad man tänkte när man stod där uppe. Men fint var det. Efter att ha fortsatt promenaden genom fårhagen, förbi klipporna gick vi tillbaka till Vilshärad varifrån vi tog bilen vidare till Laxbutiken utanför Heberg. Där kan vi snacka riktig laxtallrik!!

Bilder från helgen kommer senare...

I lägenheten jämte mig bor ett par. De är bra mycket äldre än mig. Man skulle nog kunna kalla de gamla. Ända sedan jag flyttade in i min lägenhet har dessa grannar gjort sig högst märkbara trots att jag väldigt sällan ser de. Eller det var inte helt sant. På jobbet ser jag frun i lägenheten dagligen. Hon brukar komma ner och köpa cigaretter och öl ett par gånger om dagen och ibland slinkar det med någon brödlimpa och några kakor också. Men jag ser de väldigt sällan i egenskap av grannar. Någon gång har jag sett mannen i lägenheten. Han vandrar ner för trapporna i sin morgonrock lite då och då. Men han hälsar aldrig tillbaka. Senast idag var jag på väg att möta de i trapphuset. Precis när jag kom upp på översta våningen så öppnades deras dörr för att snabbt dras igen. Men inte helt. Det var en liten springa öppen. Jag fortsatte in i min lägenhet och nyfiken som jag är kikade jag ut genom mitt titthål. Då såg jag dörren sakta öppnas igen och ut smet frun i huset. Inte visste jag att jag är så skräckinjagande.

Nu har regnet kommit men det gör inget. Det luktar nämligen himmelskt och jag börjar jobba av en halvtimme och lider inte alls av att det är lite blött ute...

Idag är en dag lika varm som andra dagar. I alla fall i Forserum. Jag var inne i Jönköping för ett tag sen för att byta ut min ljudböcker och hälsa på en saknad vän. Jag visste inte om han skulle vara hemma men eftersom jag var i stan kände jag mig tvungen att åka och kika i alla fall. Sagt och gjort. När jag klev av bussen insåg jag hur länge sen det var jag var där sist. Den gräsmattan som jag genade över var senast alldeles för snöbelagd för att korsa. När jag närmade mig lägenheten insåg jag att den såg väldigt mörk ut men jag rignde ändå på dörren. Som jag misstänkt var det ingen som öppnade så jag började gå tillbaka mot busshållplatsen igen. Då kom jag på den briljanta idén att jag kunde skriva en lapp och sticka in under dörren (jag är väldigt mycket för lappar, mail, brev... You name it!). Jag satte mig vid en sån där park-bänk-bord, rotade fram en pappersbit i väskan och började skriva. Efter bara nån minut är det plötsligt någon som hejar, eller i alla fall frågar vad jag gör där. Då visar det sig att min vän bara var ute och handlade och nu var hemma igen. Hade jag inte bestämt mig för att skriva den där lappen så hade jag hunnit därifrån. Den här typen av tur har jag nog aldrig.

Det är nämligen så att jag är den typen av människa som försöker framkalla den här typen av "sammanträffanden". Det vill säga att jag under större delen av min tonårstid helt enkelt försökt fundera ut var en viss person kunde tänkas befinna sig. Jag har sedan ägnat 3-4 timmar om dagen med att strosa runt planlöst på detta ställe i hopp om att, av ren slump, stöta ihop med denna person. Aldrig under alla år har detta lyckats.

Men idag när det var alldeles för varmt för att planera, eller är det kanske jag som blivit mindre stalker, fanns det inte en tanke på en sådan plan. Och då helt plötsligt dyker männskan ifråga upp.

Har inte varit läge att uppdatera här senaste två dagarna. Jag har ju haft finbesök. Som jag skrev tidigare kom syster hit i fredags förmiddag. Vi badade och hade det trevligt. Till kvällen kom även Martin över. Vi ses ju inte så ofta för tillfället eftersom han har rätt mycket på jobbet så det var ett efterlängtat besök.

Jag och Carro hade köpt jordgubbar och godis. Så på kvällen smällde vi i oss 2 liter jordgubbar (från Axlarp så klart!) och lite godis. Checka in mina snygga löständer. Älskade sånt godis när jag var liten bara för att de var så roliga att sätta in i munnen :P

Vid 9-tiden nån gång bestämde vi oss för att ta ett kvällsdopp. Det var verkligen inte varmt så det är inte bara att vi är badkrukor som gör att vi ser så förskräckta ut. Det blåste ju rätt bra i fredags så det var lite kyligt men mysigt ändå...

Nu har systeryster kommit hit. Vi har varit och solat och badat vid Storsjön som planerat. Det blåste på rätt kraftigt ibland även om vindarna var varma. Och det var massor av kryp där: Sländor, spindlar, grodor, småfåglar och andra insekter. Resten av kvällen är det myspys som gäller. Mer om det senare...

Nu sitter jag här och väntar på min syster. Hon skulle åk ahit redan idag för att utnyttja sommarkortet som hon har fått. Men hon messade för ett tag sen och sa att hon skulle få skjuts av vår käre far istället :P

Vi ska i alla fall försöka ta oss bort till Storsjön och bada lite men det finns nog en risk att det är ganska fullt eftersom det är en liten sjö och typ den enda i närheten. Men vi är ju rätt små så det ska nog gå. Man kanske skulle köpa lite jordgubbar idag med. De från Axlarp står här nere och suktar mig. Deras jordgubbar smakar verkligen tokgott och är så där riktigt saftiga och söta. Jag undrar om de är godkända enligt EU-måtten.

Tittade en stund på KD:s Riksstämma idag. Det var en intressant skara som var samlad. Längst fram satt det ett antal uppsnofsade män i kostym. Lite längre bak hittade vi några nersjunkna, gäspande individer. Ytterligare några rader bak så satt en kvinna som var otroligt engagerad... Engagerad i sin digitalkamera. Hon hade precis lyckats fånga Anders Wijkman, en kändis, på bild och satt nu och granskade denna bild noggrant.

Igår kväll hittade jag en ny favoritartist. Jag letade egentligen inte ens efter musik utan råkade bara glida förbi denna fantastiska musiker. Har lyssnat och lyssnat sedan dess och musiken blir bara bättre varje minut. En italiensk pianist vid namn Ludovico Einaudi.



Ludovico Einaudi

Nu återstår bara att lära sig alla hans låtar själv med!