Jag har nu övergett mitt träningsschema. Inte riktigt så illa som det låter. Jag ska nu börja köra längre distanser och lite långsammare och sen öka på hastigheten så småningom. I måndags hade vi besök av två kära vänner (tillika värdpar från vårt bröllop). Det råkar falla sig som så att en av dessa är min springpartner till tjejmilen och eftersom hon hade träningsdag i måndags bestämde hon att vi skulle springa ihop =)

Sagt och gjort. Men jag berättade att jag var i en tung fas varpå hennes man tyckte jag skulle försöka följa hennes tempo. Jag som alltid sagt att jag inte kan sänka tempot för att det ändå inte gör någon skillnad. Jag har ett grundtempo i kroppen som är snabbare än vad min kondition orkar med. Vi sprang i alla fall en runda på ca 6,5 km utan att stanna och det var inga problem som helst. Jag kan alltså ändra tempo!

Igår drog jag ut på joggingtur igen och tänkte jag skulle försöka köra på samma tempo som i måndags. Det är vansinnigt tungt för musklerna i början, framförallt vadmusklerna och framsidan av smalbenet. Men när man blir varm släpper det och för flåset blev det aldrig så knäckande. Sista km drog jag faktiskt på lit eoch la in mitt vanliga löpsteg så det fanns till och med energi kvar. Allt som allt sprang jag 9,5 km utan att stanna på ungefär 70 min. Nu känns inte milen så livsfarlig längre! =)