Nu har regnet kommit men det gör inget. Det luktar nämligen himmelskt och jag börjar jobba av en halvtimme och lider inte alls av att det är lite blött ute...

Idag är en dag lika varm som andra dagar. I alla fall i Forserum. Jag var inne i Jönköping för ett tag sen för att byta ut min ljudböcker och hälsa på en saknad vän. Jag visste inte om han skulle vara hemma men eftersom jag var i stan kände jag mig tvungen att åka och kika i alla fall. Sagt och gjort. När jag klev av bussen insåg jag hur länge sen det var jag var där sist. Den gräsmattan som jag genade över var senast alldeles för snöbelagd för att korsa. När jag närmade mig lägenheten insåg jag att den såg väldigt mörk ut men jag rignde ändå på dörren. Som jag misstänkt var det ingen som öppnade så jag började gå tillbaka mot busshållplatsen igen. Då kom jag på den briljanta idén att jag kunde skriva en lapp och sticka in under dörren (jag är väldigt mycket för lappar, mail, brev... You name it!). Jag satte mig vid en sån där park-bänk-bord, rotade fram en pappersbit i väskan och började skriva. Efter bara nån minut är det plötsligt någon som hejar, eller i alla fall frågar vad jag gör där. Då visar det sig att min vän bara var ute och handlade och nu var hemma igen. Hade jag inte bestämt mig för att skriva den där lappen så hade jag hunnit därifrån. Den här typen av tur har jag nog aldrig.

Det är nämligen så att jag är den typen av människa som försöker framkalla den här typen av "sammanträffanden". Det vill säga att jag under större delen av min tonårstid helt enkelt försökt fundera ut var en viss person kunde tänkas befinna sig. Jag har sedan ägnat 3-4 timmar om dagen med att strosa runt planlöst på detta ställe i hopp om att, av ren slump, stöta ihop med denna person. Aldrig under alla år har detta lyckats.

Men idag när det var alldeles för varmt för att planera, eller är det kanske jag som blivit mindre stalker, fanns det inte en tanke på en sådan plan. Och då helt plötsligt dyker männskan ifråga upp.

Har inte varit läge att uppdatera här senaste två dagarna. Jag har ju haft finbesök. Som jag skrev tidigare kom syster hit i fredags förmiddag. Vi badade och hade det trevligt. Till kvällen kom även Martin över. Vi ses ju inte så ofta för tillfället eftersom han har rätt mycket på jobbet så det var ett efterlängtat besök.

Jag och Carro hade köpt jordgubbar och godis. Så på kvällen smällde vi i oss 2 liter jordgubbar (från Axlarp så klart!) och lite godis. Checka in mina snygga löständer. Älskade sånt godis när jag var liten bara för att de var så roliga att sätta in i munnen :P

Vid 9-tiden nån gång bestämde vi oss för att ta ett kvällsdopp. Det var verkligen inte varmt så det är inte bara att vi är badkrukor som gör att vi ser så förskräckta ut. Det blåste ju rätt bra i fredags så det var lite kyligt men mysigt ändå...

Nu har systeryster kommit hit. Vi har varit och solat och badat vid Storsjön som planerat. Det blåste på rätt kraftigt ibland även om vindarna var varma. Och det var massor av kryp där: Sländor, spindlar, grodor, småfåglar och andra insekter. Resten av kvällen är det myspys som gäller. Mer om det senare...

Nu sitter jag här och väntar på min syster. Hon skulle åk ahit redan idag för att utnyttja sommarkortet som hon har fått. Men hon messade för ett tag sen och sa att hon skulle få skjuts av vår käre far istället :P

Vi ska i alla fall försöka ta oss bort till Storsjön och bada lite men det finns nog en risk att det är ganska fullt eftersom det är en liten sjö och typ den enda i närheten. Men vi är ju rätt små så det ska nog gå. Man kanske skulle köpa lite jordgubbar idag med. De från Axlarp står här nere och suktar mig. Deras jordgubbar smakar verkligen tokgott och är så där riktigt saftiga och söta. Jag undrar om de är godkända enligt EU-måtten.

Tittade en stund på KD:s Riksstämma idag. Det var en intressant skara som var samlad. Längst fram satt det ett antal uppsnofsade män i kostym. Lite längre bak hittade vi några nersjunkna, gäspande individer. Ytterligare några rader bak så satt en kvinna som var otroligt engagerad... Engagerad i sin digitalkamera. Hon hade precis lyckats fånga Anders Wijkman, en kändis, på bild och satt nu och granskade denna bild noggrant.

Igår kväll hittade jag en ny favoritartist. Jag letade egentligen inte ens efter musik utan råkade bara glida förbi denna fantastiska musiker. Har lyssnat och lyssnat sedan dess och musiken blir bara bättre varje minut. En italiensk pianist vid namn Ludovico Einaudi.



Ludovico Einaudi

Nu återstår bara att lära sig alla hans låtar själv med!

I helgen var det midsommarfirande som gällde. Drog med pojken ner till västkusten igen, men denna gången söder om Halmstad. Tänk vad mycket han fått se sen han blev tillsammans med mig: Strandgården, Gullbrannagården och Forserum :)

På vägen ner spöregnade det vilket var lite illavarslande då vårt boende för natten bestod av ett 15 år gammalt kupoltält. Men ungefär när vi svängde ut på E6:an kom solen fram. Resten av dagen var faktiskt skön. Det blev lite molnigt ibland men det regnade aldrig. Inte förrän vi skulle dansa runt midsommarstången på kvällen. Då kom det några droppar. Angående midsommardansen. Jag har tagit danslektioner till och från sen jag var 16 år och ändå kunde jag inte bemästra "höger hand till grannen och vänster till den andre". Vad säger det om kvaliten på min s.k. dansundervisning? Jag kanske borde vända mig till plus. :)

På kvällen fick vi ett ryck och bestämde oss för att ett kvällsdopp i havet vore en bra idé. Drog på mig en tjock go sweatshirt, virade en handduk runt benen och gick neråt stranden. När vi kom ner och insåg att det blåste tokmycket och att vi frös bara av att stå där nere började jag dock ifrågasätta hur bra idé det egentligen var. Men modiga som vi var badade vi ändå (med bada menar jag att vi sprang ut tills vattnet nådde knäna, la oss på botten och sprang in igen).

Trots att vårt tält under natten läckte in vatten och att det på lördagen regnade så mycket att vi åkte hem rätt tidigt måste jag säga att det nog var en av mina bästa midsommaraftnar (hur säger man egentligen afton i plural?).

Idag har jag ägnat 5 timmar åt stadsvandring i sköna staden Jönköping. Detta innebär att man tittar på gamla byggnader och monument. Det innebär också att man blir genomblöt av regn- och hagelskurar. Sen innebär det att man får veta varför det är röda färgfläckar på gamla banker, varför träväggar är stylade till tegel och varför stora hotellet är så stort som det är. Självklart innebär det också att man dricker kaffe på wienerkonditoriet och pratar med sina braiga klasskamrater.