torsdag, januari 29, 2009
Förlovad!!
16:42 | 
Upplagd av
Madeleine
Insåg när jag skulle börja skriva det här inlägget att det blir tredje gången på en månad som jag berör ämnet bröllop :) Det är inte lätt att börja bli stor.
Fast just nu känns det rätt lätt ändå. Det är väl rätt officiellt nu att jag förlovade mig förra onsdagen med fina Martin. Det känns som det är precis som det ska. Vi vet att vi vill leva våra liv ihop och det här är ett steg på vägen. Har i dagarna informerat familjen och det känns nog som de står bakom oss så det känns bra. Så just nu är allt kul, läskigt, spännande :P
Det kommer nog bli lite speciellt att vara gäst på de bröllopen som går av stapeln i vår. Svårt att inte associera och tänka vidare när man vet att snart är det vår tur.
Fast just nu känns det rätt lätt ändå. Det är väl rätt officiellt nu att jag förlovade mig förra onsdagen med fina Martin. Det känns som det är precis som det ska. Vi vet att vi vill leva våra liv ihop och det här är ett steg på vägen. Har i dagarna informerat familjen och det känns nog som de står bakom oss så det känns bra. Så just nu är allt kul, läskigt, spännande :P
Det kommer nog bli lite speciellt att vara gäst på de bröllopen som går av stapeln i vår. Svårt att inte associera och tänka vidare när man vet att snart är det vår tur.
Etiketter:
tisdag, januari 27, 2009
Luncha med likasinnade
21:43 |
Upplagd av
Madeleine
Satt och fikade med delar av min nya klass idag när jag plötsligt fick syn på ryggtavlan tillhörande en av de gamla "mattenördarna" :) Abstinensen började krypa i kroppen så det fanns inget annat val än att hitta några likasinnade att äta lunch med.
När man spenderar hela dagarna i en grupp med människor som inte känner varandra tassar man liksom lite på tå. Man känner och klämmer på varandra under ett antal veckor för att sakta släppa lite på fasaden. När man befinner sig i början av det här stadiet inser man hur skönt det är att för en stund sitta bland de man redan "klämt färdigt" på :P Man mår liksom sådär skönt bra av att bara kunna vara sig själv och prata och skratta utan tänka på att man ska prestera. Och så fick jag ju prata av mig lite om allt roligt som hänt på sistone :)
Sammanfattning: Dagens lunchrast var en bra sådan!
När man spenderar hela dagarna i en grupp med människor som inte känner varandra tassar man liksom lite på tå. Man känner och klämmer på varandra under ett antal veckor för att sakta släppa lite på fasaden. När man befinner sig i början av det här stadiet inser man hur skönt det är att för en stund sitta bland de man redan "klämt färdigt" på :P Man mår liksom sådär skönt bra av att bara kunna vara sig själv och prata och skratta utan tänka på att man ska prestera. Och så fick jag ju prata av mig lite om allt roligt som hänt på sistone :)
Sammanfattning: Dagens lunchrast var en bra sådan!
torsdag, januari 22, 2009
Kristdemokraterna vill skrota kyrkbröllop
14:57 |
Upplagd av
Madeleine
Debatten om äktenskap i kyrkan med allt som hör där till har pågått länge. Kristdemokraterna har nu kommit med ett förslag som i stort handlar om att kyrkan mister sin vigselrätt. Alla giftermål ska istället registreras hos en statlig myndighet.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/lenamellin/article4234857.ab
Jag måste säga att det här är bland det vettigaster jag hört på länge. Att diskussionerna och konflikterna kring ämnet är så stora tror jag beror på att man lägger så olika innebörd i vigseln i kyrkan. Ett äktenskap är i vårt samhälle en juridisk instiftning som får konsekvenser i olika sammanhang. Jag som kristen har synen att äktenskapet främst är bindande inför Gud även om jag också ser de juridiska aspekterna på det.
Kyrkan och staten hör inte längre ihop i Sverige. Varför ska då kyrkan ha kvar vigselrätten i den form som den finns idag? Alla, kristna som icke-kristna, kan istället registrera sitt giftemål hos en statlig myndighet. För de som det är relevant kan man sedan ha en ceremoni i kyrkan där man vigs inför Gud. I annat fall kan man ha en fest med vänner och familj, eventuellt med en icke-religiös ceremoni som utformas på det sätt man önskar.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/lenamellin/article4234857.ab
Jag måste säga att det här är bland det vettigaster jag hört på länge. Att diskussionerna och konflikterna kring ämnet är så stora tror jag beror på att man lägger så olika innebörd i vigseln i kyrkan. Ett äktenskap är i vårt samhälle en juridisk instiftning som får konsekvenser i olika sammanhang. Jag som kristen har synen att äktenskapet främst är bindande inför Gud även om jag också ser de juridiska aspekterna på det.
Kyrkan och staten hör inte längre ihop i Sverige. Varför ska då kyrkan ha kvar vigselrätten i den form som den finns idag? Alla, kristna som icke-kristna, kan istället registrera sitt giftemål hos en statlig myndighet. För de som det är relevant kan man sedan ha en ceremoni i kyrkan där man vigs inför Gud. I annat fall kan man ha en fest med vänner och familj, eventuellt med en icke-religiös ceremoni som utformas på det sätt man önskar.
tisdag, januari 20, 2009
Hemska orättvisa (ironi!!!)
22:52 |
Upplagd av
Madeleine
Varning!! Johan, läs ej detta, du är inte intresserad :P
Jag satt och skummade runt på nån av kvällstidningarna idag och såg någon artikel om Let's dance. Det handlade om att en av deltagarna tydligen har dansat nån form av jazz/balett tidigare och att hon dessutom, ve och fasa, har undervisat barn i dans (eller i alla fall i spring,hopp och lek). Responsen på denna artikel var enorm. Läsarna skriade ut om hur orättvist detta är. Hur kan man låta "professionella" dansare dansa tillsammans med
Jag förstår uppriktigt talat inte denna uppståndelse. Läsare uppmanar tv4 att vara noggrannare med att välja deltagare och kolla upp om de har dansbakgrund osv. MEN tv4 har aldrig gått ut med att man inte får ha danserfarenhet. Reglerna säger att man inte får ha dansat 10-dans. Varför skulle de då kolla upp om de dansat någon helt annan dans?
Sen kan man väl ifrågasätta reglerna om man vill men allvarligt talat, det här är ett underhållningsprogram i stil med "så ska det låta", "doobidoo"... you name it! Det är inte en profesionell amatördanstävling(?), det är en lektävling. Ta det inte på så stort allvar. Tycker ni inte det är underhållande, stäng av!
måndag, januari 19, 2009
Att tala fritt
21:14 |
Upplagd av
Madeleine
Jag sitter här och tittar på idrottsgalan på tv. Då slår det mig att av alla prisutdelare så är det en som står och tittar ner i sina papper mer än han tittar upp. Det handlar om ungefär en minuts tal. Idrottare, dansare, tv-profiler - de flesta klarar av det här.
Men det finns som sagt en som finner det lite svårare att tala fritt inför folk i en hel minut - riksdagspolitiker Göran Hägglund.
Lite ironiskt på nåt sätt...
Men det finns som sagt en som finner det lite svårare att tala fritt inför folk i en hel minut - riksdagspolitiker Göran Hägglund.
Lite ironiskt på nåt sätt...
"inte"
19:47 |
Upplagd av
Madeleine
Idag hade vi kursstart. Det betyder att matten är avklarad och att jag nu ska ägna två år åt samhällskunskap... Lite vemodigt! Man är nog rätt nördig om man tycker det känns vemodigt att inte få plugga matte :P Men vad ska jag nu göra på fredags-kvällarna? ;)
Har i alla fall konstaterat att efter att ha läst samhällskunskap kommer jag veta massa mer saker men jag kommer inte ha lärt mig nånting!! (för jag är inte bitter)
I övrigt har jag ägnat dagen åt att inte laga mat, inte plugga och i allmänhet "inte" :)
Har i alla fall konstaterat att efter att ha läst samhällskunskap kommer jag veta massa mer saker men jag kommer inte ha lärt mig nånting!! (för jag är inte bitter)
I övrigt har jag ägnat dagen åt att inte laga mat, inte plugga och i allmänhet "inte" :)
måndag, januari 12, 2009
Mer cred åt impulsivitet
21:03 |
Upplagd av
Madeleine
Jag är verkligen inte särskilt impulsiv av mig. Det är många som tror att jag är men det är bara utåt. Det kanske verkar som att jag gör något impulsivt när jag i själva verket gått och funderat på vad jag kan göra för impulsivt i säkert en timme. Jag är en kontrollmänniska som vill ha tok-koll på allt - jämt!
I alla fall, skulle gå och fika med den specielle idag men när vi gick där och letade efter nåt fik med stora, läskande bakelser gick vi förbi biografen (säger man fortfarande biograf eller är det gammalmodigt?). Vi fick ett infall att vi skulle kika efter vad som spelades och när vi går in ser vi att det går en film som vi faktiskt vill se - om 10 minuter. Så vi ställer oss helt enkelt i kön och köper våra biljetter.
Jag är egentligen inte jättesåld på bio men nu blev det nånting som vi bara gjorde för att vi ville. Vi tog en paus från måsten och borden och känslan efteråt är oslagbar. Man känner sig utvilad och levande. Så mer creds åt impulsiviteten!
I alla fall, skulle gå och fika med den specielle idag men när vi gick där och letade efter nåt fik med stora, läskande bakelser gick vi förbi biografen (säger man fortfarande biograf eller är det gammalmodigt?). Vi fick ett infall att vi skulle kika efter vad som spelades och när vi går in ser vi att det går en film som vi faktiskt vill se - om 10 minuter. Så vi ställer oss helt enkelt i kön och köper våra biljetter.
Jag är egentligen inte jättesåld på bio men nu blev det nånting som vi bara gjorde för att vi ville. Vi tog en paus från måsten och borden och känslan efteråt är oslagbar. Man känner sig utvilad och levande. Så mer creds åt impulsiviteten!
Det är bra, bara lite döende?
13:52 |
Upplagd av
Madeleine
Jag har en tendens att spendera alldeles för mycket tid vid msn. Jag sköter kontakten med familj, vänner, ovänner... you name it, därifrån. Häromdagen skrev en kompis ett meddelande och frågade hur det var.
-Det är bra, bara lite trött
När jag tittade tillbaka i mina andra konversationer insåg jag att det alltid är bra, bara lite trött/ont i hvuet/stressad osv. Det var dessutom likadant om jag kollade vad mina kompisar svarar. Hur kommer det sig att vi måste förminska det som inte är bra? Varför skriver vi inte bara rakt upp och ner hur vi faktiskt mår?
Det är som om man måste lämna lite utrymme för mottagaren att själv bestämma ifall man vill ta det på allvar. Man ger personen en chans att slippa konfrontera det faktum att allt inte är bra. För även om vi tycker att vi uppriktigt vill veta när vi frågar någon hur det är, förväntar vi oss oftast ett bra.
-Det är bra, bara lite trött
När jag tittade tillbaka i mina andra konversationer insåg jag att det alltid är bra, bara lite trött/ont i hvuet/stressad osv. Det var dessutom likadant om jag kollade vad mina kompisar svarar. Hur kommer det sig att vi måste förminska det som inte är bra? Varför skriver vi inte bara rakt upp och ner hur vi faktiskt mår?
Det är som om man måste lämna lite utrymme för mottagaren att själv bestämma ifall man vill ta det på allvar. Man ger personen en chans att slippa konfrontera det faktum att allt inte är bra. För även om vi tycker att vi uppriktigt vill veta när vi frågar någon hur det är, förväntar vi oss oftast ett bra.
lördag, januari 10, 2009
Verklighetsflykt
13:09 |
Upplagd av
Madeleine
Mitt kylskåp är en läskig plats. Det finns produkter där som gick ut i augusti. Det finns 4 stycken läskflaskor med bara en skvätt kvar i botten som har legat flera månader. Det finns rester av en cheesecake som jag bakade i början på december. Det finns burkar med oigenkännligt innehåll.
Men rationell som jag är låter jag det ligga ett tag till. Det känns ändå säkrare på nåt sätt att låta de ligga kvar i sina slutna förpackningar än att börja öppna de och utsättas för dofter och syner som skulle kunna ge mig matfobi för all framtid.
Men rationell som jag är låter jag det ligga ett tag till. Det känns ändå säkrare på nåt sätt att låta de ligga kvar i sina slutna förpackningar än att börja öppna de och utsättas för dofter och syner som skulle kunna ge mig matfobi för all framtid.
Maintain consciousness
11:44 |
Upplagd av
Madeleine
Satt och lyssnade på en låt med mitt favoritband och insåg plötsligt hur "huvudet-på-spiken" texten är.
Jag har otroligt lätt för att bli uttråkad. Det måste hända saker hela tiden för att hålla rastlösheten på avstånd. Men ändå så är jag alldeles för lat för att göra de saker som jag faktiskt behöver, och i viss mån också vill göra. Jag springer istället från pianot till datorn till tv:n och tillbaka igen. Det stänger av. Jag flyr.
När jag sitter framför tv:n så är jag sällan särskilt inne i programmen som visas. Det handlar om att stänga av. Jag sitter som nåt kolli i flera timmar utan att reflerktera över nånting utanför denna fantasivärld.
"...cause its completely up to us to maintain consciousness."
Jag har otroligt lätt för att bli uttråkad. Det måste hända saker hela tiden för att hålla rastlösheten på avstånd. Men ändå så är jag alldeles för lat för att göra de saker som jag faktiskt behöver, och i viss mån också vill göra. Jag springer istället från pianot till datorn till tv:n och tillbaka igen. Det stänger av. Jag flyr.
När jag sitter framför tv:n så är jag sällan särskilt inne i programmen som visas. Det handlar om att stänga av. Jag sitter som nåt kolli i flera timmar utan att reflerktera över nånting utanför denna fantasivärld.
"...cause its completely up to us to maintain consciousness."
fredag, januari 09, 2009
Mod att vara annorlunda
18:23 |
Upplagd av
Madeleine
"Det krävs styrka för att passa in.
Det krävs mod för att vara annorlunda"
Det är nog många som åtminstone någon gång i sitt liv brottats med känslan av att inte passa in. Jag vet att jag har det. Under de perioder det var som värst var det i princip det enda som fanns i mina tankar. Ändå kunde jag aldrig riktigt komma fram till vad det var som gjorde att jag alltid var "fel". Jag hittade många olika förklaringar; Jag var inte tillräckligt cool. Jag var inte tillräcklit spontan. Jag var för flamsig. Jag var inte tillräckligt musikalisk. Jag var kristen. Jag...
Men även om vissa av de här kriterierna särskiljde mig från vissa i min omgivning så var det inget som jag var helt ensam om. Det fanns alltid någon annan som också var flamsig. Jag kunde helt enkelt inte sätta fingret på vad det var i min personlighet som var så annorlunda. Men jag använde all kraft jag hade för att smälta in i omgivningen - med andra ord bli så osynlig som möjligt.
Det var länge sen jag tröttnade på att försöka passa in. Men det var först i höstas som jag bestämde mig. Jag lärde känna lite nya människor och för korta stunder slutade jag försöka. Jag släppte garden och var den person jag alltid varit runt mina vänner. Det var inte lätt. Jag var skräckslagen. Men för varje gång jag skrapade lite på min putsade fasad så blev det lite mindre läskigt. Jag är annorlunda! Men det är ju det som är annorlunda som gör en människa vacker.
Det krävs mod för att vara annorlunda"
Det är nog många som åtminstone någon gång i sitt liv brottats med känslan av att inte passa in. Jag vet att jag har det. Under de perioder det var som värst var det i princip det enda som fanns i mina tankar. Ändå kunde jag aldrig riktigt komma fram till vad det var som gjorde att jag alltid var "fel". Jag hittade många olika förklaringar; Jag var inte tillräckligt cool. Jag var inte tillräcklit spontan. Jag var för flamsig. Jag var inte tillräckligt musikalisk. Jag var kristen. Jag...
Men även om vissa av de här kriterierna särskiljde mig från vissa i min omgivning så var det inget som jag var helt ensam om. Det fanns alltid någon annan som också var flamsig. Jag kunde helt enkelt inte sätta fingret på vad det var i min personlighet som var så annorlunda. Men jag använde all kraft jag hade för att smälta in i omgivningen - med andra ord bli så osynlig som möjligt.
Det var länge sen jag tröttnade på att försöka passa in. Men det var först i höstas som jag bestämde mig. Jag lärde känna lite nya människor och för korta stunder slutade jag försöka. Jag släppte garden och var den person jag alltid varit runt mina vänner. Det var inte lätt. Jag var skräckslagen. Men för varje gång jag skrapade lite på min putsade fasad så blev det lite mindre läskigt. Jag är annorlunda! Men det är ju det som är annorlunda som gör en människa vacker.
~Första gången jag släppte ner den garden var första gången i mitt vuxna liv som
jag kände att jag faktiskt passade in~
torsdag, januari 08, 2009
Högteknologiskt samhälle
20:30 |
Upplagd av
Madeleine
Sprang ner och köpte en chokladkaka på affären. När jag åter stationerade mig framför datorn och skulle mig till att öppna denna njutning tittar jag, som vanligt, längst ner vid öppningen instruktionen för hur man öppnar...
Instruktionen??? För att ta bort papperet på en chockladkaka. Det är egentligen hysteriskt roligt. Jag menar hur gör man fel? Jag satt och småfnissade lite för mig själv åt detta tills det slog mig - Jag är ju själv en av de som uppenbarligen inte anser mig kapabel att lista ut hur omslaget ska rivas av.
Kanske vuxen nu... snart
18:02 |
Upplagd av
Madeleine
Jag hade sådär svårt att somna igår kväll igen. Var lite för pigg och då sätter tankarna alltid in. Det finns ju så mycket spännande att tänka på som jag glömmer att tänka på under dagarna.
I alla fall. Jag har under december fått två inbjudningar till bröllop vilket är rätt mycket procentuellt sätt gentemot hur många bröllop jag varit på tidigare i mitt liv. Och det är inte typ mammas kusins pappas styvbrors barnbarn som gifter sig. Det är en barndomskompis, och nästan syster, och en kompis från gymnasiet. De är typ lika gamla som mig. Det är de som i princip alltid har gjort samma saker samtidigt som mig i sina liv.
Det läskiga är att i min värld måste man var vuxen för att kunna gifta sig. Men om de nu är ungefär som jag, betyder det att jag också är vuxen då?
I alla fall. Jag har under december fått två inbjudningar till bröllop vilket är rätt mycket procentuellt sätt gentemot hur många bröllop jag varit på tidigare i mitt liv. Och det är inte typ mammas kusins pappas styvbrors barnbarn som gifter sig. Det är en barndomskompis, och nästan syster, och en kompis från gymnasiet. De är typ lika gamla som mig. Det är de som i princip alltid har gjort samma saker samtidigt som mig i sina liv.
Det läskiga är att i min värld måste man var vuxen för att kunna gifta sig. Men om de nu är ungefär som jag, betyder det att jag också är vuxen då?
onsdag, januari 07, 2009
Bry sig lagom?
21:24 |
Upplagd av
Madeleine
Bry sig om. Lägga sig i. Curla. Visa kärlek.
Hur mycket är det egentligen okej att bry sig om andra? Finns det några givna regler eller normer?
Något av det svåraste som finns är att se nån som man bryr sig riktigt mycket om må dåligt. Jag vet inte hur många gånger jag önskat att jag bara kunde ta allt som min vän bär på och bära själv. Låta tårarna rinna nerför min kinder istället. Men är det inte konstigt att just de gångerna då man som mest vill finnas där för nån så kan man göra som minst?
Man kan ju visa att man finns där. Man kan säga att man bryr sig. Men man får inte vara för påträngande... Eller? Men det finns ju de som tror sig klara sig själva, eller som inte vill belasta sin vänner, som egentligen visst behöver nån som bryr sig. Hur påstridig får man egentligen vara då? Var går gränsen mellan att bry sig och att göra intrång på nåns integritet?
Hur mycket är det egentligen okej att bry sig om andra? Finns det några givna regler eller normer?
Något av det svåraste som finns är att se nån som man bryr sig riktigt mycket om må dåligt. Jag vet inte hur många gånger jag önskat att jag bara kunde ta allt som min vän bär på och bära själv. Låta tårarna rinna nerför min kinder istället. Men är det inte konstigt att just de gångerna då man som mest vill finnas där för nån så kan man göra som minst?
Man kan ju visa att man finns där. Man kan säga att man bryr sig. Men man får inte vara för påträngande... Eller? Men det finns ju de som tror sig klara sig själva, eller som inte vill belasta sin vänner, som egentligen visst behöver nån som bryr sig. Hur påstridig får man egentligen vara då? Var går gränsen mellan att bry sig och att göra intrång på nåns integritet?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Läser just nu:
Lyssnar på just nu:
INGET!! Någon som har något förslag?