fredag, januari 09, 2009
Mod att vara annorlunda
18:23 | 
Upplagd av
Madeleine
"Det krävs styrka för att passa in.
Det krävs mod för att vara annorlunda"
Det är nog många som åtminstone någon gång i sitt liv brottats med känslan av att inte passa in. Jag vet att jag har det. Under de perioder det var som värst var det i princip det enda som fanns i mina tankar. Ändå kunde jag aldrig riktigt komma fram till vad det var som gjorde att jag alltid var "fel". Jag hittade många olika förklaringar; Jag var inte tillräckligt cool. Jag var inte tillräcklit spontan. Jag var för flamsig. Jag var inte tillräckligt musikalisk. Jag var kristen. Jag...
Men även om vissa av de här kriterierna särskiljde mig från vissa i min omgivning så var det inget som jag var helt ensam om. Det fanns alltid någon annan som också var flamsig. Jag kunde helt enkelt inte sätta fingret på vad det var i min personlighet som var så annorlunda. Men jag använde all kraft jag hade för att smälta in i omgivningen - med andra ord bli så osynlig som möjligt.
Det var länge sen jag tröttnade på att försöka passa in. Men det var först i höstas som jag bestämde mig. Jag lärde känna lite nya människor och för korta stunder slutade jag försöka. Jag släppte garden och var den person jag alltid varit runt mina vänner. Det var inte lätt. Jag var skräckslagen. Men för varje gång jag skrapade lite på min putsade fasad så blev det lite mindre läskigt. Jag är annorlunda! Men det är ju det som är annorlunda som gör en människa vacker.
Det krävs mod för att vara annorlunda"
Det är nog många som åtminstone någon gång i sitt liv brottats med känslan av att inte passa in. Jag vet att jag har det. Under de perioder det var som värst var det i princip det enda som fanns i mina tankar. Ändå kunde jag aldrig riktigt komma fram till vad det var som gjorde att jag alltid var "fel". Jag hittade många olika förklaringar; Jag var inte tillräckligt cool. Jag var inte tillräcklit spontan. Jag var för flamsig. Jag var inte tillräckligt musikalisk. Jag var kristen. Jag...
Men även om vissa av de här kriterierna särskiljde mig från vissa i min omgivning så var det inget som jag var helt ensam om. Det fanns alltid någon annan som också var flamsig. Jag kunde helt enkelt inte sätta fingret på vad det var i min personlighet som var så annorlunda. Men jag använde all kraft jag hade för att smälta in i omgivningen - med andra ord bli så osynlig som möjligt.
Det var länge sen jag tröttnade på att försöka passa in. Men det var först i höstas som jag bestämde mig. Jag lärde känna lite nya människor och för korta stunder slutade jag försöka. Jag släppte garden och var den person jag alltid varit runt mina vänner. Det var inte lätt. Jag var skräckslagen. Men för varje gång jag skrapade lite på min putsade fasad så blev det lite mindre läskigt. Jag är annorlunda! Men det är ju det som är annorlunda som gör en människa vacker.
~Första gången jag släppte ner den garden var första gången i mitt vuxna liv som
jag kände att jag faktiskt passade in~
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läser just nu:
Lyssnar på just nu:
INGET!! Någon som har något förslag?
1 kommentarer:
Det känns faktiskt att du blivit mer dig själv på sistone och det känns skönt! Du passar visst in, kanske bara inte vågat inse det innan.
/vi kör på gissningstävlan idag...
Skicka en kommentar