Igår var det dags igen - Tandläkaren! Usch och fy. Det enda som är bra är att man är så frustrerad över kostnaden att man inte hinner bli särskilt orolig över själva lagandet. Om två veckor ska jag tillbaka igen och göra det sista men nu är jag i alla fall uppe i den summan att försäkringskassan går in och betalar 50%. Kom just att tänka på en sak. I ett antal bedömningar (t.ex. bostadsbidrag och socialbidrag) så räknas båda makarnas inkomst in i bedömningen. Detta kan jag förstå eftersom vi är skyldiga att försörja varandra ifall det skulle behövas. Men varför gäller då inte liknande princip hos tandläkaren. Om vi nu anses beroende av varandras ekonomi, skulle det inte då vara vettigt att högkostnadsskyddet börjar gälla när vi gemensamt uppnåt gränsen. Vår gemensamma ekonomi har ju fått ta smällen två gånger eftersom både jag och Martin under samma tidsperiod varit hos tandläkaren och båda har kommit upp i summan var för sig innan högskostnadsskyddet började gälla. Tänk vad bra om man kunde utforma alla regler så de passade just vår familj bäst. Inte alls en egocentrerad bild jag har av världen :)

Efter tandläkarbesöket passade jag på att hälsa på min kusin med familj med. Av någon anledning blir det inte så ofta, trots det ringa avståndet. Men när jag nu ändå var på plats så passade jag på. Fick träffa deras minsta med och idag var han till och med vaken. Jag var ju där några timmar i våras men då sov han från att jag kom tills jag åkte. Men trevligt sällskap med kaffe och bulle blev det i alla fall.

Idag är det plugg som gäller fram till kvällen. Sen ska jag och Martin på salsa! Det är så sjukt roligt att dansa tillsammans. Och salsa av alla danser. Jag, med mina stela svenska höfter, trodde väl aldrig att jag skulle kunna tycka den dansen var rolig.

Såg att jag hade två kort som aldrig lagts upp här. Det första är ett kort som jag gjorde utan större engagemang. Jag var barnvakt och jag visade för Leah hur man kunde göra olika saker och gjorde därför under tiden ett eget kort. Trots att jag inte var så noggrann blev jag rätt nöjd med resultatet.

Ibland tar sommaren slut fort och det gäller att utnyttja de sista dagarna. Igår lånade jag och Martin hans fina brorson över dagen. Vi hämtade upp honom på morgonen och packade sen in oss i bilen för att bege oss till Borås zoo. På fredagen varnade de om regn så vi var lite tveksamma men på lördag morgon var det uppehåll så vi chansade. När vi kom fram till Borås hängde regnet i luften så vi drog på alla regnkläder på en gång (underbar idé det där med regnkläder).

Tänkte visa mitt senaste scrapping-projekt med. Ett lite enklare födelsedagskort. Försökte hålla det lite stilrent men guldbladen (ituklippta blommor gav ändå lite bling). Framsidan är dubbelvikt och mellan bladen har jag klistrat in ett papper med text på. Jag har sedan rivit upp ett hål på framsidan så att texten syns där.

En skön helg har passerat med lite plugg men mest en massa ledig tid. Igår kom systeryster hit med sin pojk och vi åt mat, spelade wii och hade allmänt trevligt. Jag fick en försenad födelsedagspresent med. I presenten låg bland annat en helt fantastisk sak som jag inte ens visste existerade. Jag är i extas över denna fantastiska idé som någon människa ha kläckt. Det jag pratar om är ett pocketboks-fodral. Tänk vad underbart för såna som jag som vill ha med sig sin bok överallt. Hej då nötta hörn och sönderrivna omslag!

Satt och tittade igenom lite gamla bilder och såg att jag glömt uppdatera senaste scrappingen. Detta kort gjordes till ett bröllop som vi gick på i augusti.

Har använt en clearstamp som är färglagd med akvarellpennor. Fjärilarna har jag helt enkelt ritat en siluett på frihand och sedan klippt ut fyra likadana. Jag har sedan fäst ihop de två och två för att få en 3D-effekt.

Vi åkte sedan hem till Åkeshov igen där David nu hade vaknat. Eftersom han hade jobbat natt hade han inte mycket mer än somnat innan vi gick upp på morgonen. Vi kopplade av med lite Solsidan innan vi började göra oss i ordning för att gå ut. Som tack för Lovisa och Davids fantastiska insats som värdpar på vårt bröllop i vintras bjöd vi med oss de på restaurang. En supergod middag med mycket trevligt sällskap blev det. På söndag morgon vaknade vi med lite nerver som kittlade. Efter en ordentlig frukost åkte vi ut till gärdet där starten för tjejmilen skulle gå av stapeln. Hade vi vetat hur fullt det skulle bli så hade vi nog varit där tidigare. När vi väl hade hittat startfållan så var de redan superfulla vilket innebar att jag och Lovisa hamnade ganska långt bak i startgrupp 4. När loppet sedan drog igång så var det så trångt så första km gick i princip i gångtempo. Det var lite synd men ungefär när vi sprang över kanalen ut på djurgården så började det lätta och efter 5 km gick det att hålla valfritt tempo. Mitt mål i år var att orka jogga hela vägen och detta lyckades jag med. Dock tog det emot när jag efter 8,5 km insåg att jag hade en lång uppförsbacke framför mig. Den sög ordentligt i benen. Precis när jag kommit upp för backen såg jag dock Martin och David stå och heja och energin gick upp i topp för några minuter. Precis den kick som behövdes för att ta sig i mål!