Igår var det dags igen - Tandläkaren! Usch och fy. Det enda som är bra är att man är så frustrerad över kostnaden att man inte hinner bli särskilt orolig över själva lagandet. Om två veckor ska jag tillbaka igen och göra det sista men nu är jag i alla fall uppe i den summan att försäkringskassan går in och betalar 50%. Kom just att tänka på en sak. I ett antal bedömningar (t.ex. bostadsbidrag och socialbidrag) så räknas båda makarnas inkomst in i bedömningen. Detta kan jag förstå eftersom vi är skyldiga att försörja varandra ifall det skulle behövas. Men varför gäller då inte liknande princip hos tandläkaren. Om vi nu anses beroende av varandras ekonomi, skulle det inte då vara vettigt att högkostnadsskyddet börjar gälla när vi gemensamt uppnåt gränsen. Vår gemensamma ekonomi har ju fått ta smällen två gånger eftersom både jag och Martin under samma tidsperiod varit hos tandläkaren och båda har kommit upp i summan var för sig innan högskostnadsskyddet började gälla. Tänk vad bra om man kunde utforma alla regler så de passade just vår familj bäst. Inte alls en egocentrerad bild jag har av världen :)

Efter tandläkarbesöket passade jag på att hälsa på min kusin med familj med. Av någon anledning blir det inte så ofta, trots det ringa avståndet. Men när jag nu ändå var på plats så passade jag på. Fick träffa deras minsta med och idag var han till och med vaken. Jag var ju där några timmar i våras men då sov han från att jag kom tills jag åkte. Men trevligt sällskap med kaffe och bulle blev det i alla fall.

Idag är det plugg som gäller fram till kvällen. Sen ska jag och Martin på salsa! Det är så sjukt roligt att dansa tillsammans. Och salsa av alla danser. Jag, med mina stela svenska höfter, trodde väl aldrig att jag skulle kunna tycka den dansen var rolig.