Efter en god frukost i husvagnen sa vi hej då till mamma och pappa för att fortsätta vår resa. Vi åkte ner till Laholm innan vi svängde av in mot landet för att korsa Sverige (åtminstone på bredden) bort till Östkusten och Österlen. Hela resan genom inlandet regnade det ur tunga moln men lagom till att vi nådde Kristianstad var molnen som bortblåsta och resan längs vackra Österlen präglades av en skinande sol. Första stoppet blev Kiviks hamn och strand där vi sträckte på benen och njöt av väder och utsikt. På vägen ut ur Kivik stannde vi till vid musteriet och  köpte med lite olika goda drycker. 

När vi skulle lämna Ystad tyckte Martin att han såg något vitt flyga över biltaket men då vi inte såg något mer glömde vi snart detta och körde mot nästa stopp - Smygehuk. Nu när vi nått den södra kusten hade vädret blivit sämre och stundvis regnade det på rätt bra. Lagom till att vi skulle stanna i Smygehuk var det dock uppehåll även om himlen var mörkt grå. Vi gick ut vid Utkiken, konstaterade att vi var vid Sveriges sydligaste udde, tog ett kort och sen var det inte så mycket mer med det. Bara att hoppa in i bilen för att köra de sista minutrarna till Trelleborg.

Sista sträckan fram till Trelleborg gick fort och vi bestämde oss för att leta reda på färjeläget och sedan ta en fika. Men planerna ändrades fort. Tio över sju, när vi snurrade runt i hamnen i jakt på färjeläget, ringde Martins mobil. Det var Ystadspolisen som ringde för att fråga om vi campade i Ystad. Tydligen hade en gammal man sett något flyga av vårt biltak när vi lämnade Ystad (jo, vi vet precis var, när och vem som såg oss, suck!). Det visade sig vara en blå plastmapp innehållande våra pass och vår reskassa - 5000 kr i utländsk valuta. Han hade lämnat in det hos polisen (som tur va!). Vårt problem nu var att det drygt 1 timme och 45 minuter kvar till sista incheckningen till färjan, och en enkel resa till Ystad skulle enligt polisen ta 45 minuter. Det var bara att vädna och hoppas på lite trafik. Om det enligt henne tog 45 minuter borde vi ju klara det på något mindre - trodde vi. Jag vet inte hur poliserna nere i Ystad brukar köra men om de kör de sträckan på 45 minuter måste det betyda att de hade ungefär samma körstil som vi hade ner. Hmm...

Fem minuter i åtta parkerade vi utanför polishuset i Ystad. Vi skyndade in och fick fylla i lite papper. Därefter frågade polisen om vi var villiga att betala hittelön till den gamla mannen. Det var vi givetvis men vi hade inga svenska kontanter på oss och mannen hade inte lämnat något kontonummer. Under tio långa (!) minuter stod vi och väntade när polisen ringde upp mannen som letade efter sitt kontonummer. Det kändes smått plågsamt när han sa att han skulle leta reda på det och sedan ringa upp. Till slut hade vi i alla fall fått alla uppgifter och det vara bara att vända och återigen köra vägen mot Trelleborg.

Två minuter i nio rullade vi fram till färjeincheckningen. Efter en snabb rundtur på båten gick vi till hytten för att försöka smälta de sista timmarnas stress.

Dagens lärdom: Det är väldigt dyrt med lösgodis i Ystad. Närmare bestämt 1000 kr/kg!