Väl nere fick vi följa en guide genom droppstensgrottan. Vissa av spetsarna som kom från taket var uppåt 3 m långa och då tar det ändå 100 år för en spets att växa 1 cm. När vi kom ut igen var det bara att ta sig upp för de där enkla trapporna. Skrattar bäst som skrattar sist! I början gick det helt okej eftersom varje liten trappsats följdes av en platå. Men solen låg på och stekte och varje trappsats blev längre och längre. På slutet var det bara trappsteg på trappsteg på trappsteg... Vårt samtal stannade här av helt och ersattes istället av ett lågmält flämtande och väl uppe tog det en stund i skuggan kombinerat med en kall cola för att hämta sig.

När vi lämnat klippan åkte vi runt lite uppåt ön och stannade till vid en strand. Den här stranden skiljde sig lite från gårdagens då det blåste en hel del. Något badande kändes aldrig aktuellt då temperaturen var perfekt från kombinationen av vind och sol. Istället satt vi på stranden och läste och tittade på kitesurfarna ute i havet. En mysig eftermiddag!

Dag 4 begav vi oss norrut. Längst uppe i norr på en udde på Sardinien skulle det ligga en stad vid namn Stintino. Där fanns också ett löfte om korallkustens vackraste strand med kristallklart vatten. När vi kom fram kunde vi konstantera att ryktet stämde med verkligheten. Vattnet var på håll helt turkost och när vi gick i för att bada så var det så klart att vi kunde se varenda snäcka och fisk i vattnet. Det kändes snarare som en pool med sandbotten. Det blev mycket badande denna dag då det var varmt att ligga på stranden. Temperaturerna var nu uppe i i 30-35 grader och vattnets svalka var behaglig. Vi var till och med vuxna nog att smörja in oss med solkräm varje gång vi hade varit i vattnet... Som om det hjäpte! När vi kom hem för dagen såg Martin ut som en kräfta i princip överallt. Jag hade inte en aning om att man kunde bränna sig på vaderna. Även jag hade bränt mig en del även om mina färger inte lyste riktigt lika starkt. Så att vi begav oss hemåt redan vid 17 var nog ett smart drag.

På kvällen gjorde vi oss i ordning lite och hittade en fin restaurang precis vid muren i gamla staden. Det fanns bara bord för två vid den här romantiska avdelningen av restaurangen där det enda som låg mellan oss och havet var muren och borta vid klipporna vid horisonten kunde vi följa solnedgången.