När klockan började närma sig 14.30 rundade vi av för att hinna bort till kyrkan där vigseln skulle äga rum. Vi smet ner genomkällaringången där vi blev uppmötta av vår vackra tärna och våra söta små näbbar. Vi pratade och fixade och sprayade hår och fixade näbbkorgar och försökte hålla nerverna borta så gott det gick. Så småningom var det dags att bege sig upp en våning. När vi kom upp så stod värdpar och vår vigselpastor redan utanför kyrksalen och väntade. Vi ställde upp oss som vi hade övat och NU kom nerverna på allvar. Vi försökte verka coola för att inte göra näbbarna nervösa men oj vad det kittlade i magen. Det är nog en av de stunder jag minns bäst från dagen: Jag och Martin står utanför kyrksalen nervöst förväntansfulla och håller varandras händer. Nu var det vår tur!